Freak me baby!

Någonstans i livet kommer man till en punkt då man MÅSTE välja sida, och för att kunna välja rätt sida måste man veta vad punkten är för något. Det här är punkten. Gillar du inte det här kan du lika gärna ominstallera din browser och ditt itunes/winamp/wahtever och förtränga denna blog, samt sanningen. Jag är ledsen om jag verkar vara hård men det är så här det står till: Det är inte ok att förneka ett sånt här verk. Tänk hur jävla mycket kreativitet och fantasi Polow Da Don måste pressat ur sig för att kunna få förra årets mest underskattade floorfiller, Ciara - Get Up, att låta såhär vackert! Det är som om Nakna Kocken hade snurrat en pankaka 3 varv i luften, varav han under första vålten smörjer den (på båda sidor såklart) med ett 1 mm jämt margarinskikt, under andra strör på med en aning fluorsocker och under tredje hinner pensla en hinna av vispat ägg precis innan han fångar pankakan tryggt, varmt och mjukt på stekpannan. Voilá! Är ni med? Att stå över en sådan här delikatess är rent utsagt omänskligt. Låt Stå!

Ciara ft. Polow Da Don - Get Up (Remix)

Och nästa spår i er playlist är också en remix, inte lika genialisk utan rent utav självklar: Diddys album Press Play minus Diddy är lika med ett mycket bra album. Mer sånt. Tråkigt att inte någon tog sitt förnuft till fånga förräns vid tredje singeln. Till och med Diddys undermedvetna har ju desperat skrikit efter det. Varför annars har han en gäst med på varenda låt förutom på The Future där han svamlar nåt om att han är framtiden. Herrn kan väl ändå inte mena allvar med det? Hursomhelst. Ta för er åter igen:

Diddy feat. Pharrell, T.I. and Keyshia Cole - Last Night (DJ Noodles Remix)