My album is alright y'all

Så har Britneys nya album "Blackout" äntligen läckt. Äntligen för de av oss som i all vår samlade välvilja repeat:ade "Gimme more" en hel helg i glädjen över att det var en förbannat bra låt och inte det skräp alla varnat oss för.

Det sista jag vill är att falla in i den numera världspressomspännande klagokören som får kickar av att moralisera över Britbits förehavande istället för sitt egna, men efter att ha lyssnat igenom skivan är det svårt att inte. Jag hade liksom applåderat henne om hon gjort en ärlig grej av sitt break-down (om man nu inte ska tolka albumtiteln som ett tafatt försök) och varit lite mer Amy Whinehouse-crazy och sårbar, men när hon som nu istället väljer att köra nånslags "jag är sexig på dansgolvet"-persona rakt över blir det - oavsett hur mycket det smärtar mig att säga det - ganska sorgligt. Det är inte så att vi inte fattar varför tjejen är way out there, men vi fattar Inte varför hon måste försöka dölja det. Bring it Britney, vi vill se dig gråta!

Texterna är skivan igenom vedervärdiga. Inte nog med alla hemska, hemska liknelser och dåliga nödrim, det värsta är alla försök till att göra självironiska samtidskommentarer, alla MySpace hit och tabloid dit. Som nån jävla Mange Schmidt.

Men borsett texterna så är skivan långt ifrån en besvikelse, jag gillar fortfarande hennes gnälliga röst som fan och många av låtarna håller toppliste-hög klass. Inget djuplodande varken produktions- eller textmässigt, men det är å andra sidan inte det vi är vana att få heller. Det är lättsinnig, väldigt tjejig ("me and my girls" + mkt fnitter), drivig dansgolvspop som fyller sin funktion riktigt bra. Trots det känner jag mig inte lättad?

Min favorit bortsett från Skateboard Ps' bidrag är Bloodshy and Avant-producerade Toy soldier som är både extremt dansgolvsvänlig och rolig, då och då tillochmed nästan lite sexig.

Britney Spears - Toy Soldier (prod. by Bloodshy & Avant)