The RnB Hippie Neo Soul Rockstar

Raheem DeVaughn har nyss släppt skivan Love Behind The Melody och kallar sig numera The RnB Hippie Neo Soul Rockstar, en titel jag verkligen gillar. Känns det inte som att de flesta andra av dagens självuttalade soulartister har draperat sig i en så som alltid omodern äkthetshämning?

Tidigare har han varit ungefär lika genomsyrad av modern rythm and blues som bakåtblickande soul, men verkar nu ha lämnat allt mindre plats åt det typiskt moderna RnB-flörtandet och gör vad som under skivans bättre stunder känns som I Want You (Marvin Gaye)-inspirerad soul. Drömskt och melankoliskt. Inte så monotont trampande som melodiskt svävande så att säga. Men visst ligger det även något i hans strategiskt schiozofrena titel. I 'Butterflies’, en av skivans sämre låtar, tar han ut svängarna ala John Legend, med ’Customer’ och ’Energy’ bjuder han på skivans mer traditionella RnB-bidrag, och med favoriten ’Four Letter Words’ axlar han rollen som Prince, osv. Och trots att bara dryga hälften av skivans spår landar rätt (resten stannar strax utom räckhåll för mitt intresse), tycker jag att Raheem med sin okonstlade "gott och blandat"-image lyckas - för stunden - överskugga soulens diagnostiserade tillstånd ("Neo Soul Is Dead" som Floetry-medlemmen Marsha Ambrosius proklamerade med på sitt mixtape förra året). Hans halvsyskon till kollegor borde "loose up" de också. Varför ska de i regel måla soulen i så entonade färger?

Raheem DeVaughn - Desire
Raheem DeVaughn - Four Letter Words