TQ
TQ - Sexy
Untitled, det nionde pojkbandet vi postar i år (year of the boy bands!), är en sjukt lovande trio som rör sig hemmasnickrande och osignade i Kanada. Här är deras hittills bästa låt.
Ni vet hur man när man hör vissa namn liksom inte känner någonting? Det kan vara vem som helst, Carola eller din närmsta granne men du känner ingenting när du hör personens namn eller ser dess ansikte. Så är det ganska mycket för mig med tvillingarna i Nina Sky. De har släppt en del bra låtar men de känns så himla opersonliga (pun intended). Det har antagligen mest att göra med rösterna, de på de första låtsläppen (men nu otroligt mkt bättre) lite veka ganska vanliga rösterna och det faktum att jag alltid varit ganska avogt inställd till alla som inte har röstresurser i klass med Aretha Franklin. Men tack vare vad vi kan kalla Cassieeffekten (eller Ryan Leslieeffekten) har jag lärt mig att uppskatta och verkligen känna även den röst som inte delar berg och tur är väl det, annars hade jag nämligen potentiellt missat utmärkta rnb/poppärlor som denna:
Allas - men framförallt Jay-Zs - älskling Beyoncé är i studion och jobbar på sitt tredje soloalbum där hon enligt ordet på gatan ska testa lite nya musikaliska stigar. Som i den här låten, där Bee närmar sig det musikaliska område alla stora stjärnor rört sig mot de senaste året, avgör själva vad jag menar med det. Bra är det i alla fall! Sexigt och hittigt, kan ju inte bli något annat än bra.
Little Baby Knowles har tänkt till och även fast det kanske inte blir helt rätt när Solange blir Soul Angel (sol på franska betyder ju jord, mark och ange ängel, alltså jordängel) så tycker jag resultatet blir bra. Ingen idé att utmana Beyoncé på arena-rnb, så istället kör hon någon jazz/soul grej som hon faktiskt kommer undan med. Låtarna 'I decided' och 'God-given name' är läckta från kommande skivan Soul Angel and Hadley Street dream (bara skivnament låter som ett avståndstagande ifrån storasyrran) som ska komma någon gång i augusti. Det är ju en bit ifrån 'Champagnechronicnightcap' som jag postade förra året men det blir ändå ganska bra.
Man kan tycka vad man vill om Cassie - och tro mig, jag tycker en massa saker - men man måste ändå ge tjejen att hon verkligen vet hur man trots skrattretande små (obefintliga?) röstresurser fixar till en hittig låt. Frågan är vad som händer med tjejens karriär när vi tröttnat på att hon antyder att hon är k*t och/eller bra på att kn*lla?
'Put A Little Umph In It'Jagged Edges (featuring Ashanti!) sorgligt förbisedda kåtlåt från fjolåret har nyligen blivit uppstilad med inte mindre än två remixer, varav båda är fina fisken. Det jag uppskattar är att detta vidgar låtens användningsområden. Nu kan man tack vare New York-Dj'arn Davey B sätta lite Umph i det, inte bara i sängkammarn utan även på dansgolvet, och Wahibs remix? Okej, den hör nog mest hemma i sängkammarn precis som originalet, men om det är något som förnöjer i det rummet så är det ju omväxling. Så låt oss tacka Wahib, vem det än är!
Som sagt, med 'Could You Be The Reason' står Akon för en av årets allra bästa låtar. Här är den igen, i finfin kvalité och utan störiga DJ shoutouts.
Ännu en laid back hit från Midwest City. "Authentic R&B" enligt dem själva, vad nu det ska betyda. Bra är den autentiska R&B:n iaf, mycket!
Drino Man är en av många nykomlingar vars inspirationskälla är The-Dream (se bara hans utstyrsel här till vänster). Till skillnad från sitt artistnamn har han dock lyckats med sin musik. 'Get Into It (Bump Bump)' är väldigt bra precis som 'Call Me' som än så länge inte finns att hitta i reko kvalité. Sitter inte inne på någon djupare information om honom, men den kompletteringen kanske kommer vid ett senare tillfälle tillsammans med den väldigt The-Dream:iga 'Call Me' i HQ-kvalité.
Colby O'Donis 'What You've Got' var ingen one hit wonder, det bevisar killen med sina tre nya låtar. 'The One' som låter misstänkt mycket som en T-Pain-producerad låt, är den bästa av dessa spår och tvingar oss till uppspelthet över debutalbumet Colby O som planeras att släppas i sommar. Konvict Muuuziiiiiiic!
Sterling Simms har det inte lätt. Mario som gjorde en av förra årets absolut bästa skivor är både hans vän och kollega (i producentteamet Knightwritaz), och medan Mario gör mästerverk efter mästerverk har Sterling hittills - i överlag - bara bjudit på halvdana låtar. Vilken prestationsångest. Mario har inte heller gjort det lättare för Sterling genom sina covers på dennes låtar som har varit snäppet bättre än originalen. Stackaren. Visst var han något på spåren med 'Jump Off' och 'Nasty Girl' från förra året, men med dess produktionsmässiga försiktighet glömdes de bort lika fort som de uppmärksammades.
Akon fortsätter sin underbara och revolutionerande rekrytering som helt ignorerar den omoderna tesen om att utseende är A och O i R&B. Jason Miller är det senaste tillskottet till Konvict Muzik, som tillsammans med sin nya mentor gör den ovanligt långa låten 'Sucker For Love'. Och yes, låtnamnet är detsamma som Danity Kane-spåret vi postade i onsdags, men textens ställningstagande är på Konvict Muzik-likt vis det motsatta.
Jimmie Reign är en 23-åring som mos def verkar ha riktat in sig på att bli stor i r'n'b-världen. I maj förra året slängde hon och Big Von, en lokal radioprofil i Jimmies turf Bay Area ihop ett mixtape kallat Go Girl med sju av Jimmies låtar, alla producerade av Traxamillion. Och eftersom tjejen själv beskriver vad det är hon vill med sin musik så snyggt lämnar jag över ordet: "a Go Girl is a woman who gets what she wants and stops at nothing to do it, she's classy and she has an "it" factor so she always draws a lot of attention."
Min personliga favorit Ryan Leslie kan inte göra fel vad det verkar. Ytterligare en ny låt, ytterligare något att bli mindfucked av för mig. Flygplansljuden i introt! Riffen! Ryans röst! Jag skiter i om tjejen svarar jakande på Ryans fråga eller inte, jag vet att jag gör't for life.
Man vill nästan bli det där 3:e hjulet i ett obehagligt triangel-kärleksdrama när man hör den här låten, bara för att man skall kunna sjunga med Jay Sean och Jared Cotter för fulla muggar. Nej, mer SJÄLklar än så här kan inte en R&B-ballad bli. Ladda ner eller bli dumpad!
Någon frågade varför vi inte har uppmärksammat att Danity Kane från Diddys Making the band släppte sitt andra album igår, och jag har inget bra svar på det. Det är ett ganska bra album med en del riktigt bra låtar på. Jag älskade '2 of you' som kom i höstas och låg på soundtracket till filmen Step Up och 'Damaged' är också en utmärkt hit. Men det bästa spåret utan tvekan är ändå 'Sucka 4 luv' med en lite mer avskalad produktion än de övriga låtarna och med en melodi som sitter en halv första lyssning.
Trey gör sig väldigt bra som R&B-artist, men nästan bättre som "the hardest" som han kallar sig själv för i denna låt. Och undergroundsnubbar är väl ändå alltid hårdast? Right!? Ja, nästan alla mina favoritlåtar med honom har varit hans egen-producerade (de låter som det iaf) undergroundremixer som spritt sig på Internet som 'Songz Magic' (Remix på Jay-Zs 'Blue Magic'), hans gästspel på J Holidays 'Bed', och Trey-välsignelsen över T.I.s 'Why You Wanna'. På youtube känns Trey som mest levande som underground-R&B-sensation och utifrån det borde han jobba, istället för att försöka bli som hans polare Chris Brown - ingen respeklöshet i det men Trey passar inte i sådana kläder. Lyssna bara på denna remix som blivit min nya favorit (men själva låten är rätt gammal). En Trey-remix på en undergroundlåt kan bara resultera i känslan: BIG TIME BALLIN! DISCO BALLIN!
Av någon anledning så känner Rihanna att det är dags att släppa Good girl gone bad, igen. Konstigt, eftersom det gått tillräckligt bra för att inte behöva en andra chans, men inte så bra att det behövs en platinaupplaga som Usher och Mariah Carey. Fast jag är väl nöjd bara man får lite mer utav henne, särskilt ballader. 'Rehab' visade ju sig efter ett tag bli en av dom absolut bästa låtarna från skivan. 'Take a bow' är gedigt rnb-hantverk, i 'Irreplaceable'-anda, med en lite mer sårad Rihanna, lite bättre Ne-Yo-text och fin avskalad Stargate-produktion.
Jag tror att de allra flesta är ense om att Ne-Yo egentligen inte producerat något som varit intressant på riktigt sen han styrde upp Beyoncés trovärdighet bland svikna kvinnor överallt med 'Irreplaceble' 2006. Förra årets Because of You var trots sina 2 miljoner sålda kopior ansedd som ett misslyckade i jämförelse med supersuccén med In my own words från året dessförinnan. Nu visar det sig att snubben visst är inget mindre än en marknadsföringsmässig idiot som fått för sig att släppa Ännu en platta, och det så snart som i år. Jag vet inte, men känns inte det som om Ne-Yo är lite dålig på att chilla? Som om alla geniförklaringar stigit honom lite åt huvudet? Som om han borde bli bättre på att kill his darlings? Som om han hellre borde lägga sin energi på att bekämpa bögrykten (OBS! Skämt)?
UMYO tillägnar WBL och morgondagens kalas detta galet fina mixtape fyllt med en perfekt blandning godbitar och exklusiva remixer.Etiketter: WBL Exclusive
Ha ha ha, jag kommer ihåg när jag såg Destiny's Child på sin McDonalds-turné i Paris för typ 3 år sen. Everything was fine och bra men jag tyckte så synd om Kelly Rowland när det var dags för solonunmer. Beyoncé hade ju hela Dangerously in love-plattan i ryggen och gjorde alla hits därifrån, Michelle hade kanske bara lite gospel, men heller inte så höga ambitioner, men det enda Kelly fick göra vara att sjunga refrängen till 'Dilemma', om och om igen (det var för övrigt den enda gången fransmännen kunde texten och sjöng med). Hon ville ju så mycket mer, och man visste att hon kunde så mycket bättre. Förra året fick vi bevis på det när hon gjorde en av årets absoult fem bästa album. Ms. Kelly var helt enkelt bra rakt igenom med toppar som 'Love', 'The Show', 'Comeback' och 'Still in love with my X'. Vi postade ju en hel del av låtarna i sommras och en flopp verkade helt otrolig. Tyvärr blev det så och i slutet av förra året gick rykten om att skivan skulle göras om lite och släppas igen. Kelly fick en hit i UK med 'Work' och allt verkade lovande men nu blir nog Ms. Kelly (med det lökiga extranamnet Diva Deluxe) bara ett internetsläpp där mycket av originalet är borta. OK att 'Stole' var skit men nog förtjänar Rowland mycket bättre än så här. Hon tycker det, jag tycker det. Lyssna bara på nya låten 'Love again', som låter ganska mycket som 'Love' från Ms. Kelly och hör hur ledsen hon låter.
Brandon Hines är tillbaka med hedern i behåll. Sedan han la ribban högt med 'Just Do it' som jag postade här för ett år sedan har det mest blivit trötta försök till ballader, synd för han har en oklanderig röst. 'Cuttin' You Off' är klubbig som 'Just Do it' och hänger på den råa-synthslinga-trenden som Usher och Richard Harrison sparkade igång med ordentligt med 'Dat Girl Right There' som vuxigt sjukt mycket på mig. Iaf, detta är ett säkert kort, svälj och njut!
Etiketter: WBL Events