Kocky ft. Lorentz! WBL Exclusive!
Ps. Inför lördag på I Love!, värm upp genom att se fredagens La Vida Locash Label Night i Sthlm live på arenagrande.tv. Där är Kocky huvudnumret! Ds.
Etiketter: WBL Exclusive
Ps. Inför lördag på I Love!, värm upp genom att se fredagens La Vida Locash Label Night i Sthlm live på arenagrande.tv. Där är Kocky huvudnumret! Ds.
Etiketter: WBL Exclusive
En av Ryan Leslies satsningar sedan en tid tillbaka har varit den Next Selection-signade Uness, och tillsammans har de gjort ett gäng ganska tråkiga och slätstrukna låtar. Det är först nu då de har sneglat mot Leroy Burgess och lånat melodistycken från 'Rythm is a Dancer' som jag rycks med. Betvivlar dock att ambitioner om ett bredare discoprojekt finns hos de båda, och jag får nog finna mig i att gå tillbaka till de smått otroliga Burgess-samlingarna Anthology 1: The Voice och Anthology 2: The Producer för att stilla discosuget 'Can't Take The Music' väcker.

Etiketter: WBL Exclusive
Den okända Tyell har på enkelt vis skapat en buzz av sitt artistnamn genom en cover på redan mästerliga 'Lollipop'. Bra drag, bra cover!
Gphonics saknar fortfarande hype trots att han är årets hittills mest intressanta nya artist. Killen har hela kittet: han producerar, skriver, dansar och sjunger, och gör så med egen stil. Så kom ihåg var ni läste om honom först. Det här är inte första gången WBL reppar grymma artister innan resten av bloggosfären.
Gphonics producerar även musik åt sin tolvåriga lillasyrra som går under artistnamnet QT Jazz. Hennes låt 'Boyfriend' som fortfarande bara finns att hitta i snippet är mäkta imponerande.
Yes, pappa Frank har scoutat fler nya artister värda att uppmärksamma.
Jamal Johnson kan jag inte hitta någon information om alls. Ingenting. Han påminner iaf om Tank och den här balladen är väldigt bra. Enjoy.




Såhär mycket plats har jag önskat Slim i alla 112-låtar, och i 'So Fly' är det just hans lena stämma som gör mig hooked. Ändå saknar jag hopp inför hans soloprojekt. Kvalitativt därför de allra flesta av hans läckta låtar varit usla, och kommersiellt då han går solo ungefär fem år för sent för att få någon större hype. Dels är inte Slims och 112s ställning år 2008 lika självklar som under första halvan av vårat nya sekel, och dels är konkurrensen hårdare nu än under deras storhetstid.
Men men, 'So Fly' är väldigt bra iaf! Annars gillar jag Slim bäst på 112s debutalbum 112. Skivan där vi slipper de stampiga och idag ganska tråkiga dansgolvhitsen de fyllde uppföljarna med, och istället bjuds på ett koncentrat av välproducerade melodiösa ballader.
Wiggerkonsensus no. 1: We all love us some Luda.
Young L från The Pack gör en T-Pain med sin nya låt 'Honey With Me': lägger rappen på hyllan, skriver en banal text, slår igång vocodern och sjunger. J Holiday som hatar sjungande rappare rasar och jag applåderar. Lätt att Young L ska gå solo fullt ut och knåpa ihop en electro/r&b-platta.
Det är nästan exakt ett år sedan min kollega Sim Fitty postade den fantastiska 'Promise ring' med då 14-åriga Tiffany Evans. Av alla fantastiska låtar vi på WBL postade förra året har den där förblivit en av mina favoriter, trots dess minst sagt lite halvshady budskap om att hålla på sig.
Gphonics låter som Loyd goes thug-Trey och är ytterligare en nykomling värd att lägga på minnet. Här är hans hittills hetaste låt.
Min Ryan Leslie-fetisch fortsätter leva och frodas. Här är ytterligare ett spår som förväntas finnas med på hans självbetitlade album som ju kommer i juni. Hans protegé och skapelse Cassie gästar på refrängen, och Ryans löjligt uttrycksfulla röst i kombination med hennes enformiga dito funkar riktigt bra. Suggestivt är ett ord som dyker upp för att försöka beskriva resultatet, briljant ett annat. Med låtar som den här, tidigare WBL-postade 'Still good' och dansgolvsvältaren 'Diamond girl' räknar jag iskallt med att skivan blir en av årets viktigaste r'n'b-händelser, och att 2008 blir året då R-Les får allt det där guldet och alla dom där gröna skogar han faktiskt förtjänar.
Det är svårt att vara annat än himlastormande förälskad i Chris Breezy den här våren. Inte nog med att Exclusive fortsatt vara en av det senaste årets roligaste r'n'b-plattor även efter att första vågens passion lagt sig, inte heller nog med att han hookat med Rihanna och därmed blivit en del av en avelsmässigt liten perfektion, inte ens nog med att han gav ett så löjligt sympatiskt och extremt coolt intryck under sin konsert på Berns tidigare i vår. Nu ska Exclusive av vad som faktiskt inte är helt uppenbara anledningar dessutom släppas i en andra utgåva som innehåller ett helt nytt Polow da Don-producerat spår. Kanske inspireras Pretty boy av sin shawty (även Rihanna ska nämligen ge ut sin skiva noch ein mal), vars försäljningsmässiga framgångar han ändå inte riktigt kan mäta sig med?
Förra året var WBL en av de få källor som uppmärksammade den läckta Nasri-låten 'Click Click Click' som i dagarna dykt upp igen men i skepnaden av en comeback-låt från NKOTB. Mycket bra låtval men vilket slarvigt hanterande av den. Pinigt! Och pinigt att gubbarna inte modifierar om sitt namn. Hade det inte varit för kompensationen i form av deras Oceans 11-image hade de i mina ögon varit gubbar helt beklädda av ett intensivt piggelinslickande och gungbrädegungande. New Kids On The Block: årets mest perversa "pojkband".
Danja-producerade och The Clutch-skrivna låten 'Official girl' cirkulerar just nu på nätet i två olika versioner. En där Cassie står för visk-stönen, en annan där 16-åriga Karina Pasian (f.ö., är det inte otroligt roligt med en r'n'b-artist som heter Carina?) lägger sångspåret. Det ryktas att låten kommer bli singelsläpp från Cassies andra album som ju väntas komma ut senare i år, men om ni frågar mig gör Def Jam bättre i att reservera låten för Pasian som i mina ögon gör en överdrivet mycket bättre tolkning av låten. Jag tycker dock att ni gör bäst i att lyssna på båda så att ni kan avgöra själva!
Man blir ändå jävligt glad när en redan fantastisk låt - i det här fallet Ushers Polow da Don-producerade (eller hur var det med det?) superhit 'Love in this club' - lyckas bli ännu lite bättre i de officiella remixer som släpps av låten. Oftast är det ju dessvärre så att det är de inofficiella versionerna som är överhuvudtaget remotely intressanta, medan de officiella oftast mest bara innehåller någon pliktskyldigt gästande b-lagsrappare. Eller varför inte ett upp-pitchat beat för att passa till de dansgolv där man spelar för folk som visst inte klarar av att röra på fötterna till något mer subtilt än beats i up-tempo? Se t.ex. på hur oinspirerande den officiella remixen av Janet Jacksons 'Feedback' framstod som i relation till alla grymma inofficiella dito som kommit ut tidigare.
Tim & Bob i sitt ässe och en Bobby V som fortfarande levererar sina enkla hitvänliga melodierna men här tröttnat på att skriva verser/refränger (vad är vad här?) i typisk R&B-anda, plus en gästande Weezy.
Producenten och Knightwritazmedlemen Oak känns just nu som en lite intressantare B. Cox: übersnygga avancerade produktioner som inte för den sakens skull fumlar bort de hittiga melodierna som vår pianoman ofta tenderar till att göra. Förra året gav han oss Marios 'Kryptonite' och J-Los 'Mile In These Shoes' medan han i år hunnit stoltserat med Sterling Simms 'In Pocket'. Här är hans bidrag till Lloyds kommande Lesson In Love.
Den här låten roterar som Rock City ft. Akon, men nej, Akon finns inte med i den här ljudbilden. Kameleonten Ray Lavender däremot, är det han som gästar? Eller är det Deep Side? Hur som helst, Rock Citys skiva kommer förmodligen bli en herrans genremix. Hiphop, R&B, Dancehall och Reggea. 'Losing It' är ett av deras R&B:iga bidrag. Givetvis bra som bara den!
Queen Bee gick ju ut och dementerade alla rykten om att den låt WBL tidigare postade ('Beautiful Nightmare') skulle vara ett nytt material som ämnades nå den stora publiken, och mycket riktigt blev ju också vår fil raderad ganska omgående. I den dementi Beyoncé gick ut med gjorde hon sitt bästa för att istället vända folks uppmärksamhet mot lillasyster Solangé Knowles och f.d. bandkollegan Michelle Williams aktuella singelsläpp.