Wifebeater Pantheon - 3rd Storee

Pojkbandet 3rd Storees debutskiva Third Storee från 1999 spelade mycket på en av medlemarnas unga söta Michael Jackson-stämma, och trots detta och att Babyface stod bakom fem av deras låtar var den ganska tråkig. Deras uppföljare Get With Me som kom tre år senare, 2002, är däremot mer intressant. Pojken med MJ-stämma har antingen slängts ut eller med ålderns hjälp växt ur sin barnröst, och 3rd Storee levererar nu med hjälp av bl.a. Darkchild högkvalitativ poppig RnB. Russinen ur den korta 3rd Storee-sagan är alltså från detta album, och dessa bjuder jag på nedan.

3rd Storee - Get With Me (prod. by Darkchild)
3rd Storee - Type of Mood

Wifebeater Pantheon - Babyface

Alla som råkat zappa förbi MTV Cribs när Babyface visade sitt sagoslott till hem har fattat grejen: killen är framgångsrik. På nittiotalet var han som R&Bns egna kung Midas: allt han rörde vid blev till guld. Eller sålde i alla fall guld. Han skrev både ’End of the road’ och ’I'll make love to you’ åt Boyz II Men, två singlar som slog rekord genom att ligga etta på Billboard tretton respektive fjorton veckor. Förutom Boyz II Men har han skrivit hits åt Whitney Houston, Mary J Blige, Madonna och En Vogue, för att nämna några. Ja ni fattar, på nittiotalet var det lättare att hitta en kameramobil med mp3 än det var att hitta en R&B-artist som Babyface inte skrivit en hit åt. Här är mina favoriter från Babyfaces låtskrivarkarriär, och lyssna på Dru Hill-låten: lätt en av de bästa R&B-balladerna som gjorts. Den låter så... lyxig, typ. Allt det här är i och för sig magnifikt, det är ju creme de la creme:


Boyz II Men - Water Runs Dry
Bobby Brown - Every Little Step
Madonna - Take A Bow
Toni Braxton - Breathe Again
Dru Hill - These Are The Times

Men vänta, det kommer mer. Babyface har ju också en egen karriär som artist, kantad av listettor och grammys och gud vet allt. Dessa kom också främst på nittiotalet, men jag föredrar det han gjort på senare år framför storsäljarna på nittiotalet. Produktionerna på den tiden var ofta slätstrukna och tråkiga, gjorde inte låtmaterialet rättvisa. Numera låter det mycket mer urbant, mer R Kelly, mindre Michael Learns To Rock. De här låtarna är mina favoriter från albumen Face2Face (2001) och Grown And Sexy (2005):

Babyface - There She Goes
Babyface - Wish U Was My Girl
Babyface - Grown And Sexy
Babyface - She's International

Wifebeater Pantheon - Janet Jackson

Världens bästa r'n'b-skiva är redan gjord.

1997, Janet Jackson, The Velvet Rope.

På pappret borde jag inte ens gilla skivan, det är en comebackskiva efter fyra år av droger, ätstörningar och depressioner där Janet tar itu med alla gamla demoner. Det är självlänsla nu, internetkärlek, bondage och hårdrocksgitarrer om vartannat men trots allt det kan jag inte värja mig för hur bra The Velvet Rope är.

Det är egentligen varken rättvist eller möjligt att plocka ut några låtar som är bättre än dom andra för varje låt fyller sin funktion och har sin plats på The Velvet Rope. Singlarna ’Got 'til it's gone’, ’Together Again’, ’I Get Lonely’ och ’Everytime’ är alla fantastiska låtar men dom blir till och med ännu bättre bredvid dom andra spåren på skivan. Titelspåret och dess interlude sätter direkt standarden och atomosfären för resten av skivan, sen kommer ’You’ som Janet eventuellt ska ha skrivit till brorsan Michael. Sista låten är bondageorgien ’Rope Burn’ som hade blivit pinsam och fånig om någan annan än JJ hade stönat om rep, skavsår och hot candle wax.

Janet Jackson - Velvet Rope
Janet Jackson - You
Janet Jackson - Rope Burn

Wifebeater Pantheon - Blackstreet

Teddy Rileys två största verk är förmodligen Michael Jacksons ’Remember the Time’ och sin grupp Blackstreets ’No Diggity’, eller det är åtminstone de två låtarna jag känner honom bäst genom. Monsterproducent som han var under sena åttio och tidiga niottiotalet (aka The King of New Jack Swing) står han dock bakom en otalig mängd stora hits. Här bjuder jag på en av Blackstreets finaste: ’Joy’, en ballad i riktig Teddy Riley-anda från debutskivan Blackstreet, framförd av Blackstreet-medlemmen Levi Little.

Blackstreet - Joy

The Wifebeater Pantheon - One Twelve

Wifebeater Pantheon-inlägg kommer hädanefter pryda bloggen på söndagar och vara tillägnade trevliga tillbakablickar. Vi hoppas det smakar!

112. Finns det något annat pojkband som inte bara lyckats hålla sig vid liv utan även ständigt aktuellt från nittiotalets andra hälft fram till idag?

1990, under deras gymnasietid , bildades de under det gulliga namnet FORTE (Forever On Route To Excellence) och debuterade sedan sex år senare på Bad Boy Record som 112 med albumet 112. Sedan dess har de släppt nya platinumsäljande album ungefär varannat år, vunnit VMA och en Grammy för Diddys och Faith Evans superhit ’I'll Be Missing You’ som de gästade, och ska nu tydligen vara på gång igen med nytt skivsläpp.

Idag består 112 av tre medlemmar: Mike, Slim och Q. Tidigare i år var även Daron Jones medlem men har nu hoppat av på grund av sin satsning på solokarriär. Slim med sin karakteristiska röst känns som 112:s nedtonade frontman på deras debutskiva, men verkar ha backat några steg på efterföljande skivorna för att ge sina kollegor lika plats.

Av deras fem skivor är debuten 112 deras solklart bästa. Medan de fyra uppföljare anstränger sig för att vara gott & blandat-påsar - med ett strategiskt antal uptempo-låtar precis som slow jams - är 112 enhetlig med sin samling högkvalitativa ballader. Faktum är att alla deras skivor förutom debuten är mer eller mindre ojämna. 112:s framgångsrecept har legat i den handfull mängd starka singlar de lyckats klämma ur sig inför varje skiva, och de har alltså sålt guld trots att upp mot en tredjedel av dess spår enligt mig i många fall passerar obemärkt förbi. Alla album håller väl i sin helhet ganska hög klass, men inte alls likt debutskivan som både börjar och slutar skyhögt.

Här nedan postar jag tre av mina favoritlåtar från debuten som alltså kom 1996. ’Come See Me’ är en tidig Tim & Bob-producerad låt och ’Cupid’ och Diddy-remixen av ’Only You’ är två av skivans tre singlar (vars musikvideor jag även bifogar). Lyssna och se fram emot ett eventuellt nytt skivsläpp 2008!

112 - Come See Me (prod. by Tim & Bob)
112 ft. Diddy, Biggie & Mase - Only You (Bad Boy Remix)
112 - Cupid

112 ft. Diddy, Biggie & Mase - Only You (Bad Boy Remix)


112 - Cupid

Mr Jailbird

Fick precis nys om Ronald Isleys fängelsestraff. Tre år för skattebedrägeri. Trist, jag som drömt om en ny R-Kelly producerad Isley Brother-skiva. Well well, de kan ju alltid snickra ihop något tillsammans, behind bars, efter att Kellys dom fallit. Fram till den drömmen realiseras får jag plocka upp Body Kiss-skivan igen eller fortsätta njuta av "Down Low" som typ är den vackraste balladen någonsin.

R. Kelly ft. Isley Brothers - Down Low

Och videon! Charmigt att Ronald peppar så på att döda sina flickvänner, vilket han även var i full fart med i "Showdown" på Body Kiss-skivan. Men det är ju klart, bedrar man en 66 årig man som kallar sig själv "Mr Biggs" och sjunger rader som "Now we about to play this game, this freaky freaky game" bör man kanske förvänta sig annat än spörapp.