The Wifebeater Pantheon - One Twelve

Wifebeater Pantheon-inlägg kommer hädanefter pryda bloggen på söndagar och vara tillägnade trevliga tillbakablickar. Vi hoppas det smakar!

112. Finns det något annat pojkband som inte bara lyckats hålla sig vid liv utan även ständigt aktuellt från nittiotalets andra hälft fram till idag?

1990, under deras gymnasietid , bildades de under det gulliga namnet FORTE (Forever On Route To Excellence) och debuterade sedan sex år senare på Bad Boy Record som 112 med albumet 112. Sedan dess har de släppt nya platinumsäljande album ungefär varannat år, vunnit VMA och en Grammy för Diddys och Faith Evans superhit ’I'll Be Missing You’ som de gästade, och ska nu tydligen vara på gång igen med nytt skivsläpp.

Idag består 112 av tre medlemmar: Mike, Slim och Q. Tidigare i år var även Daron Jones medlem men har nu hoppat av på grund av sin satsning på solokarriär. Slim med sin karakteristiska röst känns som 112:s nedtonade frontman på deras debutskiva, men verkar ha backat några steg på efterföljande skivorna för att ge sina kollegor lika plats.

Av deras fem skivor är debuten 112 deras solklart bästa. Medan de fyra uppföljare anstränger sig för att vara gott & blandat-påsar - med ett strategiskt antal uptempo-låtar precis som slow jams - är 112 enhetlig med sin samling högkvalitativa ballader. Faktum är att alla deras skivor förutom debuten är mer eller mindre ojämna. 112:s framgångsrecept har legat i den handfull mängd starka singlar de lyckats klämma ur sig inför varje skiva, och de har alltså sålt guld trots att upp mot en tredjedel av dess spår enligt mig i många fall passerar obemärkt förbi. Alla album håller väl i sin helhet ganska hög klass, men inte alls likt debutskivan som både börjar och slutar skyhögt.

Här nedan postar jag tre av mina favoritlåtar från debuten som alltså kom 1996. ’Come See Me’ är en tidig Tim & Bob-producerad låt och ’Cupid’ och Diddy-remixen av ’Only You’ är två av skivans tre singlar (vars musikvideor jag även bifogar). Lyssna och se fram emot ett eventuellt nytt skivsläpp 2008!

112 - Come See Me (prod. by Tim & Bob)
112 ft. Diddy, Biggie & Mase - Only You (Bad Boy Remix)
112 - Cupid

112 ft. Diddy, Biggie & Mase - Only You (Bad Boy Remix)


112 - Cupid

Brandin Jay

Längtan efter nya låtar från - vad vi vet hittills - osignade Brandin Jay blev idag så stor att jag bestämde mig för att göra en djupdykning efter nya internetsläpp från honom. Efter ett långt och lönlöst letande bland bloggar och forum lyckades jag spåra upp hans myspace som inte verkar ha uppdaterats på länge, men ändå bjöd på tre låtar som inte har roterat på internet tidigare. Hans ’Feel Good Time’ har samma driv som den tidigare postade ’Free 2day’ och är minst lika bra, medan ’Real Stuff’ och fina ’You're 4given’ visar på att Brandin kan skriva slow jams lika bra som klubblåtar. Jag tror att hans framtid är säkrad, allra helst om det ligger något i att Darkchild är placerad högst upp på hans kompislista. Att Rodney skulle ha tagit Brandin under sina vingar känns faktiskt inte helt osannolikt då Brandin är en betydligt bättre version av hans nuvarande projekt K-Young. Och får vi nu inte uppleva Brandin armbåga sig fram som signad artist kommer vi förmodligen snart få höra hans låtar framföras av redan etablerade artister. Ja så bra är han, utan att överdriva. Lyssna lyssna!

Brandin Jay - Feel Good Time
Brandin Jay - You're 4given
Brandin Jay - Real Stuff
Brandin Jay - Free 2day

Bridget who?

Jag är frustrerad. Den mystiska Bridgets sorgsna "My Fault" har följt mig hela året som en av mina favoriter, men jag hittar ingen som helst information om henne eller låten. Förhoppningsvis presenterar hon sig snart och slår sig in på listorna med "My Fault". Det förtjänar hon verkligen. Lyssna lyssna!

Bridget - My Fault

Och som ni säkert förstår har den söta bilden absolut ingenting med Bridget eller hennes "My Fault" att göra.

Like You'll Never See Me Again, nu i bra kvalité!

Vissa gillar ju både Sandra Bullock (Speed liksom) och Alicia Keys. Jag kan verkligen förstå att man inte gillar Alicia Keys och hennes eviga flygel men jag har inte kunnat hålla mig borta sedan Songs in A minor. När No one kom för några veckor sen visste jag att jag skulle vara hooked den här gången med. Like you'll never see me again är en ballad från kommande skivan As I Am som saknar No ones maffighet men verkligen inte dess känsla. Solen går upp över New York och Alicia sitter på ett hustak med sin flygel, i hatt och med flätor, och deklarerar sin kärlek med sin hesa röst och perfekta wailningar. Höstmys.

Alicia Keys - Like You'll Never See Me Again

Hit me baby one more time.

Britney Spears bästa skiva kommer nog alltid vara Neptunes-skivan Britney, där bästa Britneylåten I'm a slave 4 U var förstasingel . Blackout är i och för sig förvånadsvärt bra men samtidigt galet tråkigt. Det känns lite som Michael Jacksons Invincible där han tog in dom dyraste producenterna och gjorde dom rätta låtarna, men artisten försvann på vägen. Flera av låtarna på Blackout kunde helt enkelt lika gärna ha hamnat på någon annans skiva. Trots det goda hantverket kommer nog inte Blackout rädda Ms. Spears karriär, precis som mästerverket Brave inte kommer att lyckas rädda J Los. Bästa låten: stönorgien Get Naked (I got a plan).

Britney Spears - Get Naked (I got a plan) / (prod. by Danja)

Bloodshy & Avant ft. Britney Spears

Ja, jag säger som Casey men tar bort "förmodligen": Britneys nya album är hennes bästa. Mina favoriter efter "Gimme More" och fina "Why Should I Be Sad" är svenska Bloodshy & Avants "Piece of Me" (skriven av Teddybears-Klas) och "Radar" (skriven av Keri Hilson). Bloodshy & Avant alltså, vilka hitmaskiner. Fyra låtar på "Blackout" och tre på Kylies kommande "X", för att inte nämna resten av deras CV. Ojoj så imponerande!

Britney Spears - Piece of Me (prod. by Bloodshy & Avant)

Britney Spears - Radar (prod. by Bloodshy & Avant)

My album is alright y'all

Så har Britneys nya album "Blackout" äntligen läckt. Äntligen för de av oss som i all vår samlade välvilja repeat:ade "Gimme more" en hel helg i glädjen över att det var en förbannat bra låt och inte det skräp alla varnat oss för.

Det sista jag vill är att falla in i den numera världspressomspännande klagokören som får kickar av att moralisera över Britbits förehavande istället för sitt egna, men efter att ha lyssnat igenom skivan är det svårt att inte. Jag hade liksom applåderat henne om hon gjort en ärlig grej av sitt break-down (om man nu inte ska tolka albumtiteln som ett tafatt försök) och varit lite mer Amy Whinehouse-crazy och sårbar, men när hon som nu istället väljer att köra nånslags "jag är sexig på dansgolvet"-persona rakt över blir det - oavsett hur mycket det smärtar mig att säga det - ganska sorgligt. Det är inte så att vi inte fattar varför tjejen är way out there, men vi fattar Inte varför hon måste försöka dölja det. Bring it Britney, vi vill se dig gråta!

Texterna är skivan igenom vedervärdiga. Inte nog med alla hemska, hemska liknelser och dåliga nödrim, det värsta är alla försök till att göra självironiska samtidskommentarer, alla MySpace hit och tabloid dit. Som nån jävla Mange Schmidt.

Men borsett texterna så är skivan långt ifrån en besvikelse, jag gillar fortfarande hennes gnälliga röst som fan och många av låtarna håller toppliste-hög klass. Inget djuplodande varken produktions- eller textmässigt, men det är å andra sidan inte det vi är vana att få heller. Det är lättsinnig, väldigt tjejig ("me and my girls" + mkt fnitter), drivig dansgolvspop som fyller sin funktion riktigt bra. Trots det känner jag mig inte lättad?

Min favorit bortsett från Skateboard Ps' bidrag är Bloodshy and Avant-producerade Toy soldier som är både extremt dansgolvsvänlig och rolig, då och då tillochmed nästan lite sexig.

Britney Spears - Toy Soldier (prod. by Bloodshy & Avant)

Blackout

Britneys nya album är förmodligen hennes bästa, detta trots att Kevin Federline inte gästar på ett enda spår. Britney fick ju vara med på hans skiva, så varför inte återgälda tjänsten? Tråkigt och framförallt omoget tycker undertecknad. Låt udda vara jämt, gläds med Kevin att han i alla fall får barnen nu när hans musikkarriär går lite knackigt och hans fritid mest spenderas i marijuanarökens nyckfulla sällskap. Förvånande och glädjande är istället att samarbetet med Pharrell, som på papper framstår som ospännande, resulterat i en mycket fin rnbballad. Jag uppmanar resten av WBL att lägga upp sina favoriter från Blackout och låta denna vecka bli en nedräkning till den riktiga "B-day"!

Britney Spears - Why Should I Be Sad (prod. by Pharell Williams)

Don't Ditch This N*gga

The Dreams skiva "Love Hate" släpps i december - en evighet för oss förväntansfulla. Fram till dess får vi leva på de här två låtarna som nyligen har läckt.

"Ditch That" fick mig inte att gå i taket likt "Shawty Is The Shit" och "Falsetto", men har hunnit växa på mig och bjuder på The Dream över ett hårt klubbvänligt beat.

The Dream - Ditch That

"She Needs My Love" fick mig att gå i taket, och shit vad jag nu längtar efter en version i bättre kvalité. Det här sägs bli hans nästa singel, och eftersom vi alla behöver stilla vårat The Dream-behov redan nu tänker jag inte sitta på den, men lovar att uppdatera er med en bättre version så snart det går att hitta.

The Dream - She Needs My Love

Jag ska också uppmärksamma att vi på senare tid, i ovetskap, har postat två låtar skrivna av The Dream. Den nya Mary J Blige-singeln "Just Fine" och J Holiday-balladen "Suffocate". Länge leve The Dream, the king of music!

It's Ray, and Trey

Ray Black, Earl Ray och Ray L, tre namn den nuvarande Ray Lavender har gått under, verkar inte bara ha svårt att välja artistnamn utan även ett eget sound. På hans fantastiska förstasingel och Akon-producerade "Donkey Kong" låter han som en solklar Akon-son, för att sedan på sin "Bad Chick" - som förmodligen är skriven av Trey Songz - helt anamma Treys personliga sound. Värst var det på den första versionen av den nya singeln "My Girl Gotta Girlfriend", där han gjorde en omedveten "Jason Malachi" och lurade hela världen att han var T-Pain. Nu har "My Girl Gotta Girlfriend" - som mest troligt är skriven av just T - gjorts om och man har valt att sänka autotune-effekten något, som till viss del har varit medbrottsling i förväxlingsdramat.

I remixen av "My Girl Got A Girlfriend" (som är tyngre än det redan feta originalet) är Ray Lavenders flickväns hemliga flickvän Trey Songz flickvän, och killarna löser problemet genom att helt enkelt gilla läget och "dela med sig" av sina flickvänner: "You can be with her toooo".

Ray Lavender ft. Trey Songz - My Girl Got A Girlfriend (Official Remix)

Superklyscha!

Nicole Scherzinger är svår. Jag vet inte riktigt var jag har henne. Ibland är hon ful, ibland skitsnygg. Stundtals spännande, stundtals trist. Vid vissa tilfällen ser hon ut som en kille, vid andra en tjej. På sistone har jag inte orkat med henne, efter hon spydde ur sig denna trista låt (och video) Baby Love. Ett sjukt lamt försök till en gitarrallsångsballad a la Hate That I Love You med Rihanna och Ne-Yo. Men nu tror jag att jag ska börja älska henne igen när den kommande singeln Super Villian är så här bra:

Nicole Scherzinger - Super Villian

Kellz the shit

Här är remixen av The Dreams "Shawty is the shit" som precis som remixen av R Kellys "Same Girl" helt saknar respekt för originalversionen. Lite utflippad och inte alls lika bra, men ändå rolig och värd att uppmärksamma när Kellz med vocoder gästar.

The Dream ft. R Kelly - Shawty Is The Shit (Official Remix)

Feels like I'm in heaven

Chingy är tydligen på väg tillbaka. Det är ju inte precis så att man har saknat Holdiae Inn-grabben men nu har han i alla fall haft den goda smaken att bjuda in Amerie till sin förstasingeln från nya skivan Hate it or love it. Fly like me känns faktiskt mycket mer som Ameries låt än Chingys; hade han bara tagit lite mindre plats hade Amerie lika gärna kunnat haft med den på Because I love it. Den fjäderlätta produktionen och stråkarna får mig att tänka på att sväva uppe bland molnen, inte på att vara fly, som Am och Chingy syftar på. Kan verkligen se Amerie stå på ett flygfält med blå himmel bakom sig och sjunga med vinden i håret.

Chingy feat. Amerie - Fly like me

Sikta mot stjärnorna, på hög nivå.

Det är svårt att alltid ha rätt när man ska vara först, det är min ursäkt. "Let Me Let Go" och "Bigger Man" är inte nya MJ-låtar, det är spår som den osannolika Jason Malachi står bakom. Herregud vad sjukt! Och vad upprörande. Killen besitter enorm talang men jobbar ändå mest för att misstas för sin idol. Det här är inte "Trey som inspireras av R Kelly"-varning, utan "I Want A Famous Face"-obehagligt. Och visst, han gör det han gör otroligt bra, men varför? I vilket syfte? Vem vi lyssna på Michael Jackson som inte är Michael Jackson? Ja, jag är ytterst förbluffad och lite förvirrad. Låtarna är ju ändå bra. Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka. Jason Malachi är ett freak iaf, det är en sak som är säkert. Ett mystiskt freak utan självinsikt: "I have an influential, yet original sound and style.”. Say what?

Jason Malachi - Let Me Let Go

Jason Malachi - Bigger Man

You know I love music

MJB da MVP är gladare är någonsin. På förstasingeln Just Fine från kommande skivan Growing Pains har hon inte ett enda gammalt drama att sjunga om. Hon ler till och med när det regnar. Jag gillar verkligen låten, det låter som en Janet Jackson-låt och man blir ju glad för hennes skull, men tack och lov så kan i alla fall skivtiteln utlova lite hederlig Mary J Blige-smärta. Annars blir jag ledsen.

Mary J Blige - Just Fine

Crownin' drama in the Kingdom of R&B!

Inget snack om saken: R Kelly sitter år 2007 fortfarande på tronen som R&Bns ändlöst (själv-) krönta konung trots ett lite ojämnt hiphopskadat album, men jag säger bara I'm A Flirt, That's That, Go Getta, Rise Up, och då har vi inte nämnt den gastkramande fortsättningen på Trapped In The Closet, R Kelly TV och alla andra exhibitionistutspel på youtube av detta alldeles alldeles underliga och underbara geni. Men! Vem ska nu bli krönt till R&B-prins av Kung Kellz???...
Fram tills dagsläget lutar det brant åt Mario som övertygat oss med bombastiska tryckare på glänsande futuristiska galadansgolv (polerade av Mr Kryptonite-Muscle aka Polishman aka B-Cox), chockat oss med galna nobelprisädla klubbvältare, smekt oss med slow jams på en noga kärleksnickrad Hästens av Pi Productions, frälst oss med moraldrypande kamphymner dirigerade av årets syndare Akon, växt sakta och förtroendeingivande på oss med en vid Neptunestveksam låt , tagit oss i hand och bjudit oss på en fartfylld tur på en magisk matta handvävd av Papa Timbo... You name it! Jag pratar om, redan nämnda, men omöjligtvis överhypade och magiska albumet Go!, som nog kommer bli årets R&B-platta med manlig artist. En imponerande, noggrant utsorterad Gott och Blandat-påse utav dyra R&B-karameller, som bakade efter Mr. Wonkas tidlösa evighetsrecept. Ni förstår, detta album hade lugnt tagit plats i tio-i-top R&B albumlistan, någonsin, om bara också årets hit-producent T-Pain hade bidragit med en nutida karamell.

Den ende och självklare kombattanten till denna eftertraktade titel är Chris Brown. Han öppnade hårt med Wall To Wall, som innehar årets stick/bridge strax före Kelly Rowlands Like This och Natashas So Sick, och refrängen går inte heller av för hackor, yxor och svärd. Sedan att han höjde ribban ytterligare med en av årets bästa dansgolvsbanger Kiss Kiss går knappast Mario blint förbi. Chris Breezys tillkommande trupper dånar tungt bakom kullarna, ja lyssna bara: You, Gone Get It, Missin' You framtrollat av Master Johnta Austin, Throwed och Nice uppbackad av den grymtande jätten The Game och den fräsande Orchen Scott Storch som tillsammans känns som en mardröm. Även för Super Mario.

Kommer Chris Brown göra 2007 års exklusiva kontring likt förra årets stabila evolution av Ciara? Jag är överspänd av förväntan och uppblåst av stora förhoppningar för R&Bns framtid,som känns mer än säkrad (måtte fan ta dig J Holiday, om du nu inte tagit tillbaks uttalandet om att R&Bn skulle vara död. Totalt befängt! Aja, skitsamma.)! I väntan på årets mastodontslag så bjuder våra två favoritpojkar, som kommer ha blivit män under detta år (iaf Chris), på en vacker vänskapsbatalj ihopfredsrökta av Smittys pipa:

Smitty Ft. Chris Brown & Mario - Tell Me

Bonus! (Alla låtar som inte släppts som singlar och läckt från Chris Browns Exclusive samt två bonus-spår från Marios Go!*):

Chris Brown - You

Chris Brown - Throwed

Chris Brown - Gone Get It

Chris Brown Feat. Johnta Austin - Missin' You

Chris Brown Feat. The Game - Nice

Mario - This Is For

Mario Feat. Juelz Santana - Let Me Watch

Let Me Watch kommer spelas sönder mellan alla klubbhits på din R&B/Hip Hop-klubb, annars är det något allvarligt fel på din DJ! En oemotståndlig Hyphy-bankande pärla med ormtjusarmelodi-loop är bara ett måste på klubben. Den kommer dock inte bli någon radiohit, vilket vore överraskande då den helt saknar medryckande refräng, men den är inte sämre för det, den är nämligen ärligt dedicerad åt just dansen! R'N'BAY BAYBE! TURF ON! FYFAN VAD BRA! *SIM FITTY IS TURFIN' ALL NIGHT LONG*

*Jag syftar på den läckta versionen av Marios GO! se skillnaden HÄR på den läckta och den officiella kommande versionen, vilken jag inte fått tag i än. Men ja, jag vågar trots detta hype:a GO!

She did it! No she didn't!

Brave är här. Trots att det i många fall låter ganska mycket som förra skivan Rebirth så blir det liksom aldrig lika bra. Till skillnad från Dux som tycker hennes röst får för mycket plats gillar jag när musik hamnar lite i skymundan och J-Lo får ge allt vad hon kan (vilket är en del, Let's get loud, någon?) och sjunger om hjärta och smärta med hela sin sorgsna stämma. Hennes röst är lite som Fredrik Reinfeldts ögon: hur hon än gör låter hon lite ledsen. Förutom redan postade spår sticker Miles in these shoes ut mest på skivan. J-Lo sätter sig på tronen och ser ner på småtjejerna som försöker ta hennes plats men som inte ens skulle kunna snöra på sig hennes YSL-skor rätt. Jag vet inte vem det är hon känner sig så hotad av, J Lo är alltid J Lo, men resultatet av Lopez lackade självförtroende blev en bra låt i alla fall.

Jennifer Lopez - Mile in these shoes

Donkey!

Gruppen Ahmir har nu släppt sitt debutalbum "The Gift", som är en sjujäkla blandning av högt och lågt, sött och salt, vin och vatten. Sämst är nog antingen dancehall-försöket "Left to Right" eller "The Wedding Song" som snarare är ett försök att komma med på samlingsskivor av typen "Absolute Wedding Music" än modern RnB.

Överlägset bäst är "Donkey". Vad kan en låt med den titeln handla om? Kul att du frågade, för den handlar om en tjej. En tjej med en enorm röv. Refrängen går "Shorty's got a ____ like a dooon-key!" och hela kokarongen är en enda stor hyllning till en enda stor rumpa. Gnäggljud ingår också, för att, ja, why the hell not?

Ahmir - Donkey

The Clutch!

The Clutch är ännu större än vad jag först trodde. De har inte bara skrivit tidigare nämnda låtar som Omarions "Ice Box", Ciaras "Like A Boy", Nikki Flores "Suffocate", Timbalands "The Way I Are", Keke Palmers "The Game Song" och J-Los "Brave", utan står även bakom MJBs "Take Me As I Am", Bobby Valentinos "Anonymous", Jagged Edges "Stunnas", Trey Songz nya "Store Run" och Tiffany Evans "Promise Ring" + många fler bra låtar från de flesta ovannämnda artister. Allt de rör vid blir till guld. Det är även The Clutch som skrivit den charmiga Cristal Qs "Impala Boy" som vi postade i mars i år. Igår kom jag över en ny Cristal Q-låt som de står bakom, och som precis som "Impala Boy" är omöjlig att inte tycka om.

Cristal Q - Let Me Go

Vilka betydligt mindre hitrika två år vi hade behövt traggla oss igenom utan The Clutch.

Fuck me Keyshia!

Keyshia Cole Feat Amina - Shoulda Let You Go

...kan man säga nåt annat efter att hon glänst i 50-tals bikini och i en fint peppande dans - vilken man först fick kalla kårar av. "Åh nej, inte en tattig J-Lo-dans", tänkte jag men hon sköter det så snyggt och passande på pricken! - och så vidare med mera!?

Ja, detta är en uppmaning, SKAFFA DIG ALBUMET NU!

Marios "Go!" & Sterling Simms

Ända sedan februari har WBL väntat på Marios "Go!", och bjudit er på läckage som "Crying Out For Me", "Kryptonite", "How Do I Breath" och "No Definition". Nu är skivan äntligen här och förvånar lika lite med sin suveränitet som Trey Songz "Trey Day". Ett nytt russin från "Go!" är "Music For Love" som är producerad av Knightwritaz (producentduo bestående av Marios själv och
Sterling Simms). Akons första körballad "Do Right" är ett annat, som faktiskt håller "The World's Greatest"-kvalité. Så sjukt bra!

Eftersom våra tidigare Mario-postningar har talat för sig själva tänker jag inte skriva mycket annat om "Go!" än "haffa den"! Den är lätt en av årets hittills bästa skivor.

Mario - Music For Love (prod. by Knightwritaz)

Mario - Do Right (prod. by Akon)

Sterling Simms jobbar förövrigt på sin debutskiva och har inte hunnit göra mycket väsen av sig ännu. Def Jam-signad som han är tog han dock plats på Jay-Z:s "Kingdom Come" ifjol, och har tidigare i år släppt sin första singel "Nasty Girl". Vi kommer definitivt få höra mer av honom inom kort.

Sterling Simms - Nasty Girl (prod. by Stargate)

You've been waiting so long.

Förra årets bästa nymkomling är tillbaka. Cassie kommer aldrig överträffa Me and U som jag lyssnade på konstant förra sommaren ända tills jag hittade Long way to go, men som MySpace-kändis måste hon ju ändå smida innan järnet har kallnat helt och hållet. Den här gången snor hon Tweets singeltitel, Turn the lights off, och skryter om att hon minsann inte är rädd för mörkret. Jag gillar absolut hennes släpiga lugna röst och den minimalistiska produktionen, men man blir ju inte pepp utav låten precis. Passar kanske bäst när man ska släcka och gå och lägga sig.

Cassie - Turn the lights off

Real Talk

Så nu har R:et gjort en (jävligt) budget-video till årets telefonsamtal. Det roligaste är att Robert fick för sig att arrangera ett litet studiobråk i slutet - bara för att undersryka hur Real hela grejen var. När det kommer till underhållning kan man alltid lita på Kellz.

"I'm doing this for the fans that I know, around the globe, that love Real Talk"

"I can feel it when me look in your eyes"

En av mina favoritlåtar på Sean Kingstons skiva var Phil Collins-samplade "I Can Feel It". Här är den officiella remixen där Seans svagare verser (killen kan ju egentligen inte sjunga) har kapats till förmån för oss och två gästrappare som jag inte har någon närmare kännedom om. Och precis som alla andra Sean Kingston-låtar står JR Rotem bakom produktionen. Bra skit det här. Check it out!

Sean Kingston ft. Homebwoi & Playboy Tre - I Can Feel It (Official Remix)

Umph

Vänta, vi har ju inte skrivit något om Jagged Edges nya skiva "Baby Makin Project". Den är fullpackad med loverman-ballader och extremt snygg sång, precis vad Jagged Edge alltid borde syssla med, med andra ord. Tyvärr så lider de flesta låtarna av brist på intressanta melodier, och det är ju inte sådär himla upphetsande. Men russinen har härmed plockats ur slowjams-kakan, så det är bara att ta emot för alla lovers där ute.

Jagged Edge feat. Ashanti - Put A Little Umph In It

Jagged Edge - Way To Say I Love You

I Did Yo Boyfriend

Fyra sinnessjukt bra anledningar att älska "I Did Yo Boyfriend":

1. Den börjar med att en tysk robot räknar till åtta (OBS! sant!)
2. Den tar sångmelodin från en viss motownklassiker.
3. Den är en enda stor retramsa, typ samma grej som skvallerbytta bing-bång, men i barnförbjuden version. Men grundprincipen är densamma: retas tills man ser tårarna rinna.
4. Rappen: "Shawty don't be mad at me, some things just aint meant to be/ like Bobby and Whitney, like J-Lo and Diddy, like Viveca and 50, like Kevin and Britney".

Nu kanske det låter som att någon bara slängt en hög konstiga idéer över ett beat, men på något skevt sätt fungerar det ändå riktigt fint. Jag gillar't!

Melody - I did yo boyfriend

Ännu mer Trey!

Ifall inte alla visste det så är Trey en hejjare på att rappa också. Fuck Tyrese, Trey's the man! Här mördar han Jigga och Pharrell, och allra helst Pharrell, med sin version av Jay-Zs nya singel "Blue Magic".

Trey Songz - Songz Magic (prod. by Pharrell)

Sen har vi även Treys snuskiga "Go Slow", som är väldigt bra men ändå ett uteblivet spår från "Trey Day", där han mot slutet skryter med sina många färdigheter.

Would you mind if I rap this
I'm quite good at this
Not the rappin, baby the ass tappin

Trey Songz ft. Genesis - Go Slow (prod. by Cool & Dre)

Will!

will.i.am:s konceptalbum "Songs for girls" är förmodligen den största positiva överraskningen jag någonsin varit med om. Annars gör livet en som bekant framförallt besviken.
Visserligen var Glamourous fantastisk och visst har Will gjort några fina beats men Black Eyed Peas är ju helt omöjliga att tycka om. Gud ska veta att jag av någon anledning har försökt. Tyvärr går gränsen för hur mycket pöbelmusik jag klarar av tydligen precis efter Akon. Men nog om det, "Songs for Girls" är, Wills gamla förbrytelser till trots, så fruktansvärt bra att man nästan blir lite rädd. Den innehåller jättemycket gitarrer (smakfulla!), lån från europeisk dansmusik (Booka Shade!) och en sjungande Will.I.Am som mest av allt påminner om en Wyclef som bytt ut Port-au-prince mot Barcelona. Och just nu är nog det enda jag hellre skulle lyssna på än det här just Wyclefs kommande album. Sent ska syndaren vakna.

will.i.am - Invisible

will.i.am - One More Chance

will.i.am - Ain't it pretty

In Bed With Trey

Remixer av succén "Bed" - som J Holiday har vår kärlek The Dream att tacka för - finns det verkligen gott om. Här har ni den med det hittills finaste gästinhoppet, som fick mig att orka lyssna igenom den en gång till, nu för typ den tusende gången.

J Holiday ft. Trey Songz - Bed (Remix)

Trey Day

Treys "Trey Day" har nu läckt. Precis som väntat blev den smått fantastisk med låtar som "Wonder Woman", "Fly Together", "Missing You" och "Can't Help But Wait", som tillsammans med färska "Long Gone Missing" är skivans bästa. Resten av "Trey Day" är i stort högkvalitativa R Kelly-osande ballader som bjuder oss på en orgie i Treys hjärtslitande röst.

"Grub on" är skivans besvärande uppenbara Kellz-skrivna och producerade låt, medan "Sex For Yo Stereo", "Role Play", "Store Run" och "We Should Be" är spår som trots hans frånvaro skulle ha kunnat vara skrivna av "kungen" - en naturlig yttring då R Kelly alltid ska ha varit Treys största idol och inspirationskälla. En av skivans bästa slow jams efter "Can't Help But Wait" är dock B Cox-producerade "Last Time", som tyvärr också läckt för en tid sedan. "Trey Day" bjuder alltså på få överraskningar; de absolut bästa låtarna har vi redan tagit del av och dessa har jag sedan länge hunnit spela sönder. Detta är "Trey Days" största besvikelse och den goda nedladdningstidens baksida. Jag skäms.

Trey Songz - Long Gone Missing

Tidigare ikväll fick jag förresten veta att Plies kickade T-Pain på remixen av den feta "Shawty" och istället gav plats åt Trey och min Pretty Ricky-favorit Pleasure. En strålande kombination! Synd bara att jag hatar Plies.

Plies ft. Trey Songz & Pleasure - Shawty (Official Remix)